Nu har jag haft många olika hundar, många olika raser. En del hundar har jag fäst mig mer vid. En del mindre. Visst längtar jag till söndag när matte kommer och hämtar Nelli, hon är en mycket rar och tillgiven liten vovve. För rar, för tillgiven. Det gör ont i hjärtat att hon fäst sig så mycket vid oss.
Sedan är det ansvaret att få henne att äta. Matte har skämt bort henne med att vara orolig då hon inte äter. Därför har hon handmatat henne vid matbordet. Det ska vara färsk nylagad mat varje gång. Annars äter inte den lilla fröken.
Nelli gillar att vara med på utflykterna vi gör. Då får hon verkligen aptit. Kyckling, mums! Så vi gör utflykter. Hit och dit. Det har varit Slott vid Mälaren och nedåt Trosa.
Sedan är det så att jag har varit tvungen att ta bort alla hennes gosse djur (utom ett) Då hon tror att det är hennes bebisar! Första veckan låg hon gärna med dem i sin korg. Nu har hon flyttat upp den lilla (haren)till min säng på nätterna och min fåtölj på dagarna. Trots att jag har en säng på 120 cm....så blir det lite bökigt.
När vi ska gå ut så öppnar jag dörren till trappen. Hon tittar ut och tittar på mig och "säger" Jag kan inte gå i trapporna! Ok, svarar jag. Vill du åka hissen? Då hoppar hon ner i sin väska. När vi kommer ut kissar hon direkt och så vill hon in igen.
3 veckor är lång tid för en liten hund på knappt 1 år. Det kommer att bli hjärtslitande att lämna igen henne till den fåniga fåfänga tant som äger henne. Naglar lång som klor och stylad trots sina 55 år. Hon har lilla Nelli som ytterligare ett smycke. Nu har hon varit nere i Grekland.
Så det här känns inte så bra. Till och med så att jag inser att jag måste vara extra noga i framtiden, vilka hundar jag tar emot. Det är ett enorm ansvar för den lilla ersättningen jag får. 200 kronor per dygn. I det här fallet har allt gått åt till att ge henne den mat hon äter och bensin pengar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar